Wow, musik alltså…

Musiken är verkligen en stor del i mitt liv. Det märker jag nu efter ett par öl och Spotify. Musik som bringar tillbaks minnen. Minnen som får mig att le och minnen som får mig att gråta.

Idag har jag valt att ha en bra dag, så jag lyssnar på all möjlig musik, men har en glad inställning till den. Självklart får musiken mig att minnas och tänka tillbaka. Men vadå då? Det är ju mestadels bra minnen som jag har. Som jag tänker tillbaka på och ler först och främst, innan jag skulle gråta av saknad. Men nu tar jag bort gråtbiten och bara har en underbar lördagskväll.

Visst har 2009 varit en år fullt med känslor, tankar och sorger. Många gånger har jag funderat på ifall jag verkligen agerat rätt eller fel. Men dessa känslor som jag nämner ovan går inte bara till 2009 utan ända till 2003 då jag egentligen blev kär för den första gången.

Eftersom jag som person är ett (citat:) ”jävla emo” så ska jag inte förstöra vad folk tror om mig…. :
Jag vet att vi lyssnade på ”Wind of change” av Scorpions samtidigt som jag gav henne en känslofylld ryggmassage.
Det var 2004… En jobbig tid och inte bara för mig. Min mamma drabbades mycket hårt av hur illa jag for av förhållandet. Men det är ju över nu som tur är.

Men shit vad jag lägger ner energi och kärlek vid varje dam. Jag vet att efter jag gjorde slut med damen under 2004 så kände jag att livet var över. That’s it. Finns inget mer. Verkligen att ”nu är mitt liv över, det finns inget mer kvar”. Tur i oturen så inträffade min mammas 50-årsdag samma dag som jag gjorde slut med min första kärlek. Det gjorde att det blev en sådan här riktigt kluvet jobbig dag. Men satan vad jag har lärt mig om livet sen dess. Wow.

Fasen, jag är såhär jävla nära *visar med fingrarna* att beställa en resa till USA och en show med Jason Mraz i Long Beach. Vore ju så jävla coolt. Speciellt med tanke på att han är min favoritartist och även att det är i USA. Jag vill dit! Och att det inträffar under min ledighet skadar ju heller inte.

Alltså fatta ifall man kunde lägga en sisådär 10-15 papp på att bara dra till USA och kolla in sin favvoartist. Och sepciellt med tanke på att allt skulle inträffa under min schemalagda ledighet. Men fan! Jag har ju inte 15 papp över från förra lönen ;)

Men det vore ju så cool och otippat att jag är sugen på att ta ett lån bara för att skrida till verket med en stor plan för en gångs skull. Men verkligheten kommer så snabbt tillbaka och hejdar mig dramatiskt.

– Fan vad winnerbäck är bra –

Nej nu jävlar ska jag nostalgia vidare till winnerbäck och 2004-2005. :D

Ha en grym lördag, det ska jag ha! :)