Saknar…

Jag kan inte hålla undan tankarna från tiden jag hade med Louise.

Jag saknar henne helt enkelt… nått så fruktansvärt. Det gör verkligen ont av saknad.
Vad jag än gör så påminns jag av henne. Det kan vara en låt, en plats, hästar, en rottweiler eller någon som säger något som påminner mig om henne och vår tid tillsammans.

Jag vet inte riktigt hur jag ska tackla det hela. Jag trodde att tiden läker alla sår… och det gör den säkert, men varför ska det ta sån jävla lång tid? Jag har liksom inte ens träffat henne på över åtta månader, inte pratat med henne på sju… Men ändå så har jag liksom inte släppt taget helt.

Det är inte bara så enkelt att jag saknar att vara kär. Vi hade så jävla roligt ihop på alla sätt och vis.

… och jag kan inte sluta fundera på hur det skulle sett ut mellan idag oss om jag inte hade åkt ut till henne den dagen då jag tog upp frågan om ”oss”… när det i själva verket var jag som hade gjort fel. Fan.