Fikapaus vid Oscarshäll (Kolmården)

Fikapaus vid Rosenhill (Södertälje)

Fikapaus vid Rosenhill (Södertälje)

Fikapaus vid Rosenhill (Södertälje)

Avslutssnack med några ur Häll Riders

Ja. Dagen började med en tur till Oscarshäll i Kolmården. Medverkande hojar: HD Fxstc, Suzuki GXR 1100, Kawasaki 750 och min Suzuki SV650. Trevlig tur som först gick via Kvarsebovägen via Kolmården till fiket. Därifrån åkte vi via Stavsjö mot Virå. Väl framme vid Björkvik for vi vidare via Vrena mot Nyköping.

När jag sen hade anlänt till Bilcenter var det dags för nästa gäng att ge sig iväg. Det blev bara jag och Philip (med sin Kawasaki ZX10R). Vi for mot fiket vid Rosenhill via Vagnhärad och Skanssundet. Väl framme vid fiket mötte vi upp Mathias med hans ZX6R. Färden fortsatte genom den ökända mc-vägen Bulten och sen tillbaks till fiket. Där träffade vi Uffe på sin Honda CBR1000 och fortsatte sen via Södertälje mot Nykvarn där vi hämtade upp Mathias tjej. Slutligen for vi vidare mot Mariefred och fortsatte via Laxne och Björnlunda mot Nyköping.

Totalt ca 40 underbara mil.

Och likförbannat tänker jag på henne varje dag. Varje gång hon tar sig in i mitt huvud är det som allt annat bara försvinner. Alla andra glädjeämnen och lyckliga människor omkring mig försvinner. Båten, Tobbe, Ludde, nya lägenheten, Polly, familjen… allt positivt omkring mig känns som bortblåst.

Jag går liksom in i en koma där jag blir både glad och ledsen, men helt inne på hur mitt liv skulle kunna sett ut. Jag tappar all fokus. Jag tänker tillbaka på den första gången hon skulle sova över här och ser sen hur det blev vi. Hur roligt vi hade det, oavsett vad vi gjorde. Saker som att åka till Media Markt, åka till Norrköping där hon hade en kund som väntade, titta på film ihop.

Jag ser framför mig den kvällen då hon var hemma hos mig och jag frågade ifall jag fick klia henne i huvudet och leka med hennes hår – och hur allt sen tedde sig… Hon flyttade upp, jag skapade fantasier om vår framtid. Alla gånger vi var ute på sjön med båten och hade det fantastiskt mysigt. All musik…

Det känns liksom inte som att det kommer gå över heller. Jag tänker mer och mer på henne, även fast jag försöker skjuta bort tankarna för att komma över henne och kunna gå vidare.

Jag blir mer och mer nedstämd och desto fler tjejer jag är med, desto mer deppad blir jag. Man whore.

Ljusglimtar som motorcykeln fungerar som tillfällig terapi för mig. Det är nog enda gången då jag inte tänker på henne. Jag fokuserar på körningen och kurvorna framför mig. Förutom de få gånger jag har åkt förbi hennes hus i Linköping vill säga. Jag tror att det är en av anledningarna till att jag mår så bra på motorcykeln. Jag trivs bra i mc-gruppen (Häll Riders), Philip framför allt – vi har det skoj ihop och jag kan fokusera på ”nytt” folk som jag inte känner så väl, än så länge.  Det är nog också en viktig sak ifall jag ska gå vidare – att träffa nytt folk. Nya kompisar som ger mig nya perspektiv på livet.

Nu har Lisa från Hertz dessutom flyttat till Helsingborg och ska plugga i Malmö. Den damen trivdes jag med och hon fick mig att må bra. På nått sätt så blev jag nog lite kär i henne, fastän jag inte var över mitt ex.

Ja, jag är en komplicerad snubbe.

Jag saknar henne helt enkelt… nått så fruktansvärt. Det gör verkligen ont av saknad.
Vad jag än gör så påminns jag av henne. Det kan vara en låt, en plats, hästar, en rottweiler eller någon som säger något som påminner mig om henne och vår tid tillsammans.

Jag vet inte riktigt hur jag ska tackla det hela. Jag trodde att tiden läker alla sår… och det gör den säkert, men varför ska det ta sån jävla lång tid? Jag har liksom inte ens träffat henne på över åtta månader, inte pratat med henne på sju… Men ändå så har jag liksom inte släppt taget helt.

Det är inte bara så enkelt att jag saknar att vara kär. Vi hade så jävla roligt ihop på alla sätt och vis.

… och jag kan inte sluta fundera på hur det skulle sett ut mellan idag oss om jag inte hade åkt ut till henne den dagen då jag tog upp frågan om ”oss”… när det i själva verket var jag som hade gjort fel. Fan.

Snart ska jag ut på vägarna med min hoj, fan så skoj! :)

Och imorgon ska vi ut ett gäng för att samåka lite runt i Sörmland, ska bli riktigt skoj om det dyker upp ett gäng.

Förhoppningsvis hinner jag byta olja och filter imorgon, annars får det bli någon annan dag. Jag lyckades smörja upp kopplingen som gick förbannat trögt förut, riktig skillnad. Har även spänt kedjan litegrann. Det är kul att se efter sina leksaker.

Men jag funderar helt seriöst på att sälja min bil, då jag inte kommer ha så mycket glädje av den i framtiden. Okej att det är skönt att ha en bra bil när vintern väl kommer, men man kan ju skaffa sig nått mellanting…

Jag tror faktiskt att jag tar farsans lägenhet… Det är ett helt okej pris och jag kommer få en helt okej månadskostnad tror jag. Det som kommer suga lite är ju att jag måste ta ett topplån också – men bara på 5% av lägenhetens pris om jag får ett lånelöfte hos Ikanobanken.

Senare ikväll blir det käk med Ludde och Hertzgänget, ska bli trevligt. Sen efter det ska jag hem och kolla på fotbollen och ta ett par kalla öl och kanske någon whisky. Men det får inte bli för mycket då jag gärna är fräsch imorgon då det blir samåkning. :)

/T

… Spanien?
Växellådan är manuel

… Tyskland?
Det germanynte

… Turkiet?
På vindruteturkarna

… Kina?
Den är risig

… Bukarest?
Det är en Rumän i en.

… Sverige?
Det gör man inte. Allt annat kan ju väcka anstöt och är rasistiskt…

… Baltikum?
Usch, det är inte Lett

… Finland?
Det syns på finishen

.. Somalia?
Den går på äta-noll

… Irak?
Amerikanare är tvungna att skjuta på

… Irak?
I raksträckorna

… Thailand?
Den åker fort… (Ta-i-land)

… Vatikanstaten?
På väckelsespaken

… Indien?
Det gör man inte förens man kommer iniden

… Storbritannien?
Vindrutetorkarna har vindrutetorkartorkare

Nu är jag faktiskt lite trött på jobbet efter 46 övertidstimmar under juni. Det går bra som supervisor och jag vet att jag sköter mitt jobb helt perfekt, men det tär på ens krafter ändå. Mycket planerande och samtidigt är det tufft eftersom vi har en ny kille på jobbet som självklart kräver mycket uppmärksamhet, inget konstigt med det. Men det blir lite mycket ibland.

På det privata planet känns det lite blandat faktiskt. Jag är ju helt galen i en person som jag nästan jobbar med, men jag nämner inga namn och heller inga andra smaskiga detaljer. Det blir bara jobbigt då kan jag tro. Men jag känner mig lite kluven i huruvida jag ska ta ett steg framåt eller backa och gå runt och förbi. Bortsett från mina kärleksbekymmer så är väl mitt liv som det brukar vara; tråkigt och ensamt kombinerat med min nya leksak – motorcykeln.

Jag har blivit medbjuden på en MC-resa från NyC (Nyköping City) med Köpenhamn som mål. Total planerad restid, en vecka ca. Verkar sjukt kul och jag är sugen som fasen… Men här kommer vi tillbaka till jobbet igen. Jag vet inte riktigt hur mycket jag kommer kunna njuta av min semester med tanke på den kontrollmänniska jag faktiskt är. Okej att jag troligen kan bli uppdaterad dagligen om jag nu vill det, men det är där skon klämmer… Jag vill ju veta hur ”min” station går, samtidigt som jag mer än något annat önskar att jag kunde släppa det helt och bara slappna av. Löser sig nog…

Usch, nu blir det sängen.

Suzuki SV650S
650 cc, 71hk

Går som en riktig best, med fantastiskt morrande ljud!