Vi hade fått tydliga rekommendationer att inte hoppa in i första bästa taxi som står vid busstationen eftersom de ofta är lite dyrare än de som befinner sig ett par kvarter bort.

Så, vad gjorde vi? När vi kommer fram till Marrakesh är det första vi ser ett slagsmål inne i bussterminalen. Vi tar det lite piano och går ut från byggnaden för att fundera ut hur vi ska ta oss till vårt hotell som ligger 3 minuter från marknaden Djemaa el Fna. Vi vet inte alls vart i Marrakesh busstationen ligger i förhållande till vårt hotell. Och eftersom varken jag eller Tobbe snackar franska eller arabiska så… går vi fram till första taxi vi ser. Eller taxi är kanske att ta i. Det är alltså en otroligt liten minibuss-liknande modell. Smal, hög och kort. Baksätet är stort, med tanke på att bilägaren troligtvis har sålt alla ordinarie stolar och ersatt dem med en träbänk längst bak i bagageutrymmet. Vi sitter alltså och har bagagerutan som ryggstöd och packningen ligger framför oss. Taxichauffören startade bilen med en skruvmejsel och vi åkte med skräck i blicken mot vad vi hoppades var hotellet.

Vi kom i alla fall fram till slut och betalade motsvarande 20 kronor (troligtvis ordentligt överpris jämfört med andra taxis). Jag var i alla fall glad att chauffören inte körde oss till någon skum förort för att råna oss (tydligen vanligt förekommande med turister).

Taxibilarna i Marocko generellt består av Peugeot 205 från slutet av 80-talet och Mercedes E-klass från samma tisdsperiod ungefär. Ska man resa kort resor inne i en stadskärna är det en Peugeot man ska leta efter. Är det längre resor eller utanför stadskärnan ska man söka efter de vita eller blåa Mercedes-bilarna. Det lustiga med Grande-bilarna (Mercedes) är att chauffören plockar upp fler passagerare under färdens gång och till slut kan man sitta 4-5 personer i baksätet och 2-3 i framsätet. Sällan ska ju alla till samma slutdestination, vilket innebär längre att resan tar bra mycket längre tid än man tänkt sig. =)

Igår var jag uppe i Sundbyberg och köpte en ny dator, eftersom min gamla trotjänare gav upp förra veckan. Riktigt kul med ny bärbar :) Väl uppe i Stockholm passade jag på att åka förbi Ava MC för att köpa en ny länk till kedjan på min hoj. Hittade ett värdebevis på 100 kronor vilket innebar att jag kom undan utan att betala en krona. Dessutom fick jag med mig ett Spidinyckelband som har kostat 162 kronor. Nice =)

Jag har fått en kvinna på hjärnan också som jag inte riktigt kan sluta tänka på. På gott och ont. Vad rykten säger så verkar det finnas ett ömsesidigt intresse, men vad vet jag?

Det är dags att börja komma i form nu känner jag. Så min tanke är att dra ner på rökningen och att börja träna. Som konditionsform blir det squash/badminton/innebandy och för att bygga muskler ska jag besöka Sunlight där jag ska förlänga gymkortet.

Det blir nog bra =)

Vi gick sedan vidare till Tellus där det dansades och förtärdes drinkar, som vanligt. Jag har inte vågat kolla hur mycket jag spenderat, men en bra bit över 500 i alla fall. Men det får det vara värt, kul att parta med Lina.

Sen efter krogen gick vi mot Kosmos för att beställa en pizza, som vanligt. På vägen tillbaka märkte jag att det var jäävligt halt och jag sa det till Lina också, ”akta dig, det är halt som faan”. Två sekunder senare halkar jag och slår i huvudet utan att jag hann ta emot med händerna. Ajajaj. Gjorde riktigt förbannat ont. Men trots detta så känner jag knappt av det idag. Grymt! =)

Nu blir det amerikansk fotboll :)

Jag tror faktiskt att anledningen till att jag inte har uppdaterat min blogg på sistone har att göra med utseendet på bloggen och pga vad jag har skrivit om på senare tid.

Förut när jag hade bloggen via blogg.se så uppdaterade jag nästan dagligen med sådant som hänt mig under dagen och hur jag mådde etc. Men ända sen jag flyttade bloggen till min egna adress och skaffade wordpress som motor till bloggen så känns allting helt plötsligt så seriöst. Jag har bilder på min systerdotter, uppdateringar från mc-äventyr m.m.

Jag funderar på att göra en ny startsida där man kan få välja ifall man vill se bilder på Polly, eller om man vill läsa om mig och mitt liv.

Så, vad har hänt sen sist?
- Skaffat lägenhet.
- Reparerat min motorcykel. (Troligtvis)
- Skaffat lite nya vänner som jag kommer hålla hårt i.
- Sökt nya jobb.
- Haft min klassiska höst- och vinterdepression.

Vad står på schemat då?
- Ev. julmys hos Sofia och Philip på Juldagen.
- Nyårsfest hos Danne och Cissi.
- Montera ihop min motorcykel.
- Jobba så mycket extra som möjligtför att täcka upp mc-kostnader.
- Motorcykelsemester till Isle of Man i maj/juni.
- Ev. köpa ny motorcykel i vår.

Nu ska jag jobba vidare. :-)

Fikapaus vid Oscarshäll (Kolmården)

Fikapaus vid Rosenhill (Södertälje)

Fikapaus vid Rosenhill (Södertälje)

Fikapaus vid Rosenhill (Södertälje)

Avslutssnack med några ur Häll Riders

Ja. Dagen började med en tur till Oscarshäll i Kolmården. Medverkande hojar: HD Fxstc, Suzuki GXR 1100, Kawasaki 750 och min Suzuki SV650. Trevlig tur som först gick via Kvarsebovägen via Kolmården till fiket. Därifrån åkte vi via Stavsjö mot Virå. Väl framme vid Björkvik for vi vidare via Vrena mot Nyköping.

När jag sen hade anlänt till Bilcenter var det dags för nästa gäng att ge sig iväg. Det blev bara jag och Philip (med sin Kawasaki ZX10R). Vi for mot fiket vid Rosenhill via Vagnhärad och Skanssundet. Väl framme vid fiket mötte vi upp Mathias med hans ZX6R. Färden fortsatte genom den ökända mc-vägen Bulten och sen tillbaks till fiket. Där träffade vi Uffe på sin Honda CBR1000 och fortsatte sen via Södertälje mot Nykvarn där vi hämtade upp Mathias tjej. Slutligen for vi vidare mot Mariefred och fortsatte via Laxne och Björnlunda mot Nyköping.

Totalt ca 40 underbara mil.

Och likförbannat tänker jag på henne varje dag. Varje gång hon tar sig in i mitt huvud är det som allt annat bara försvinner. Alla andra glädjeämnen och lyckliga människor omkring mig försvinner. Båten, Tobbe, Ludde, nya lägenheten, Polly, familjen… allt positivt omkring mig känns som bortblåst.

Jag går liksom in i en koma där jag blir både glad och ledsen, men helt inne på hur mitt liv skulle kunna sett ut. Jag tappar all fokus. Jag tänker tillbaka på den första gången hon skulle sova över här och ser sen hur det blev vi. Hur roligt vi hade det, oavsett vad vi gjorde. Saker som att åka till Media Markt, åka till Norrköping där hon hade en kund som väntade, titta på film ihop.

Jag ser framför mig den kvällen då hon var hemma hos mig och jag frågade ifall jag fick klia henne i huvudet och leka med hennes hår – och hur allt sen tedde sig… Hon flyttade upp, jag skapade fantasier om vår framtid. Alla gånger vi var ute på sjön med båten och hade det fantastiskt mysigt. All musik…

Det känns liksom inte som att det kommer gå över heller. Jag tänker mer och mer på henne, även fast jag försöker skjuta bort tankarna för att komma över henne och kunna gå vidare.

Jag blir mer och mer nedstämd och desto fler tjejer jag är med, desto mer deppad blir jag. Man whore.

Ljusglimtar som motorcykeln fungerar som tillfällig terapi för mig. Det är nog enda gången då jag inte tänker på henne. Jag fokuserar på körningen och kurvorna framför mig. Förutom de få gånger jag har åkt förbi hennes hus i Linköping vill säga. Jag tror att det är en av anledningarna till att jag mår så bra på motorcykeln. Jag trivs bra i mc-gruppen (Häll Riders), Philip framför allt – vi har det skoj ihop och jag kan fokusera på ”nytt” folk som jag inte känner så väl, än så länge.  Det är nog också en viktig sak ifall jag ska gå vidare – att träffa nytt folk. Nya kompisar som ger mig nya perspektiv på livet.

Nu har Lisa från Hertz dessutom flyttat till Helsingborg och ska plugga i Malmö. Den damen trivdes jag med och hon fick mig att må bra. På nått sätt så blev jag nog lite kär i henne, fastän jag inte var över mitt ex.

Ja, jag är en komplicerad snubbe.

Jag saknar henne helt enkelt… nått så fruktansvärt. Det gör verkligen ont av saknad.
Vad jag än gör så påminns jag av henne. Det kan vara en låt, en plats, hästar, en rottweiler eller någon som säger något som påminner mig om henne och vår tid tillsammans.

Jag vet inte riktigt hur jag ska tackla det hela. Jag trodde att tiden läker alla sår… och det gör den säkert, men varför ska det ta sån jävla lång tid? Jag har liksom inte ens träffat henne på över åtta månader, inte pratat med henne på sju… Men ändå så har jag liksom inte släppt taget helt.

Det är inte bara så enkelt att jag saknar att vara kär. Vi hade så jävla roligt ihop på alla sätt och vis.

… och jag kan inte sluta fundera på hur det skulle sett ut mellan idag oss om jag inte hade åkt ut till henne den dagen då jag tog upp frågan om ”oss”… när det i själva verket var jag som hade gjort fel. Fan.

Snart ska jag ut på vägarna med min hoj, fan så skoj! :)

Och imorgon ska vi ut ett gäng för att samåka lite runt i Sörmland, ska bli riktigt skoj om det dyker upp ett gäng.

Förhoppningsvis hinner jag byta olja och filter imorgon, annars får det bli någon annan dag. Jag lyckades smörja upp kopplingen som gick förbannat trögt förut, riktig skillnad. Har även spänt kedjan litegrann. Det är kul att se efter sina leksaker.

Men jag funderar helt seriöst på att sälja min bil, då jag inte kommer ha så mycket glädje av den i framtiden. Okej att det är skönt att ha en bra bil när vintern väl kommer, men man kan ju skaffa sig nått mellanting…

Jag tror faktiskt att jag tar farsans lägenhet… Det är ett helt okej pris och jag kommer få en helt okej månadskostnad tror jag. Det som kommer suga lite är ju att jag måste ta ett topplån också – men bara på 5% av lägenhetens pris om jag får ett lånelöfte hos Ikanobanken.

Senare ikväll blir det käk med Ludde och Hertzgänget, ska bli trevligt. Sen efter det ska jag hem och kolla på fotbollen och ta ett par kalla öl och kanske någon whisky. Men det får inte bli för mycket då jag gärna är fräsch imorgon då det blir samåkning. :)

/T