… Jamaica?
På reggaestreringsskylten.

… Spanien?
Växellådan är manuel

… Tyskland?
Det germanynte

… Turkiet?
På vindruteturkarna

… Kina?
Den är risig

… Bukarest?
Det är en Rumän i en.

… Sverige?
Det gör man inte. Allt annat kan ju väcka anstöt och är rasistiskt…

… Baltikum?
Usch, det är inte Lett

… Finland?
Det syns på finishen

.. Somalia?
Den går på äta-noll

… Irak?
Amerikanare är tvungna att skjuta på

… Irak?
I raksträckorna

… Thailand?
Den åker fort… (Ta-i-land)

… Vatikanstaten?
På väckelsespaken

… Indien?
Det gör man inte förens man kommer iniden

… Storbritannien?
Vindrutetorkarna har vindrutetorkartorkare

Jaha.

Nu är jag faktiskt lite trött på jobbet efter 46 övertidstimmar under juni. Det går bra som supervisor och jag vet att jag sköter mitt jobb helt perfekt, men det tär på ens krafter ändå. Mycket planerande och samtidigt är det tufft eftersom vi har en ny kille på jobbet som självklart kräver mycket uppmärksamhet, inget konstigt med det. Men det blir lite mycket ibland.

På det privata planet känns det lite blandat faktiskt. Jag är ju helt galen i en person som jag nästan jobbar med, men jag nämner inga namn och heller inga andra smaskiga detaljer. Det blir bara jobbigt då kan jag tro. Men jag känner mig lite kluven i huruvida jag ska ta ett steg framåt eller backa och gå runt och förbi. Bortsett från mina kärleksbekymmer så är väl mitt liv som det brukar vara; tråkigt och ensamt kombinerat med min nya leksak – motorcykeln.

Jag har blivit medbjuden på en MC-resa från NyC (Nyköping City) med Köpenhamn som mål. Total planerad restid, en vecka ca. Verkar sjukt kul och jag är sugen som fasen… Men här kommer vi tillbaka till jobbet igen. Jag vet inte riktigt hur mycket jag kommer kunna njuta av min semester med tanke på den kontrollmänniska jag faktiskt är. Okej att jag troligen kan bli uppdaterad dagligen om jag nu vill det, men det är där skon klämmer… Jag vill ju veta hur ”min” station går, samtidigt som jag mer än något annat önskar att jag kunde släppa det helt och bara slappna av. Löser sig nog…

Usch, nu blir det sängen.

Suzuki SV650S
650 cc, 71hk

Går som en riktig best, med fantastiskt morrande ljud!

Den 24:e juni 2010 var det dags.

Den stora dagen som jag längtat efter i knappt två månader. Allt har gått så fort.

Vi inledde dagen med att samlas vid Sjösa Såg på vår ”hemmabana” för att in i det sista träna lite på konbanorna. Det gick fint. Efter en kvart där for vi vidare ner på stan mot Jet-macken för att tanka upp cyklarna.

Ungefär 08.10 var vi på plats på Brandholmens flygfält för att köra in oss på banorna där. Banorna ser ju givetvis likadana ut som dom gör i Sjösa, men omgivningen och asfalten varierar ju. Mycket nyttigt.

08.30 kom inspektören från Trafikverket och han förklarade mycket tydligt hur allting skulle gå till. Jag var först på tur av totalt fyra stycken, två från Körkortscenter och två från Stures.

Inspektören Claes sa åt mig att kontrollera bromsar och däck, vilket jag gjorde. Direkt efter det skulle jag leda cykeln framåt, sen bakåt på en tidigare bestämd rutt. Direkt efter det skulle jag genomföra krypkörningsmomentet, vilket gick helt galant. Direkt därefter skulle jag köra högfartsmomentet som, enkelt förklarat, betyder att man ska undvika ett hinder, svänga tillbaka in på körbanan och sick-sacka mellan 5 st koner i 50 km/h. Sen ska man göra en u-sväng runt en kon, accelerera tillbaks till 50, sick-sacka genom konerna igen och slutligen göra en kontrollerad inbromsning till stillastående. Gick helt perfekt.

Väl när detta har blivit korrekt genomfört bar det av mot moment inbromsning. Det innebär att man ska upp i 70 och 90 km/h, bromsa hårt och kontrollerat. Även detta gick perfekt.

Efter att resten av gänget hade blivit klara med samma test var det min tur att visa upp mina färdigheter i trafiken. Vi kopplade upp en kom-radio mellan mig och Claes så att han under tiden kunde ge mig instruktioner om vart vi ska härnäst. Från Brandholmen åkte vi mot Sjösa, svängde av mot Mariefred och sedan Nyköping. Instruktören gav mig order om att  ta grusvägen under motorvägen förbi Svanstabanan och sedan vidare mot Harg. Väl i Harg åkte vi förbi Oppeby och sedan genom centrum mot hamnen.

När vi hade kommit fram sa han direkt att han var nöjd med min körning och att jag var godkänd. Han frågade vad jag själv tyckte om hur det hade gått. Jag svarade helt ärligt att jag var nöjd med min insats, men att det givetvis finns saker jag skulle vilja förbättra. Han instämde med det jag sa att det självklart finns detaljer att putsa på, men att han som sagt var nöjd ändå.

MC-kort 2010 – Check! :-)

Total kostnad inklusive ALLT: 16180 kronor – väl spenderade pengar. :-)

Lektion 8 och 9 bestod av finslipning av körning i trafik. Vi gick igenom placering, avsökning och bromsberedskap i princip. Mycket lärorikt och fantastiskt skoj!

Lektion 10 tog jag som en extralektion bara för att finslipa lite på krypkörning, högfartstest och inbromsning från 70 och 90 km/h. Det gick ganska bra måste jag säga och jag kände mig redo inför uppkörningen.

Lektion 6 och 7 var trafiklektioner där jag fick reda på hur man ska placera cykeln.

På landsväg ska man helst ligga där en bil har sitt högra hjul, medan man i filkörning ska täcka upp hela banan så att ingen bråttomnisse ska kunna tränga sig förbi. Att avsöka trafiken fick jag reda på var otroligt viktigt inför uppkörning, men även för ens egen skull. Jag menar, jag vill ju faktiskt bli en säker förare – så då borde det ju ligga i mitt intresse att lära mig, på rutin, att avsöka korsningar och filtrera vad jag ska titta efter.

Problemet med att köra i sin hemstad är ju att man lätt blir hemmablind i vissa korsningar. Korsningar där man kanske vet om att det är högerregel som gäller, men att ”ingen” kör så. Skulle man vid en uppkörning glömma bort att ha bromsberedskap i en korsning där högerregel gäller, kuggar man direkt.

Dessa lektioner var mycket lärorika och jag tog in så mycket information jag kunde suga åt mig under dessa dubbellektioner.

Den 17/6 2010 var det dags för uppskrivning. Det gick bra tycker jag och jag klarade testet utan större problem. Jag ringde körskolan direkt och meddelade att jag hade klarat testet. Kicki i receptionen sa nånting i stil med ”ja vad bra, och så är ju uppkörningen bokad”. ”Va, nej jag har inte hunnit boka det än…” – svarade jag. ”Nej, men det är redan bokat – du kör upp om en vecka, den 24:e”. Spännande!